Jag träffade Justin Bieber

Som många kanske har förstått så träffade jag och Jimmy Justin Bieber igår.  Nej, jag skojjar inte. 

Då undrar säkert många av er hur det gick till. Jo det var så att jag satt hemma helt oförberedd när jag får ett samtal av en vän till mig som heter Johan. Johan frågade mig om min kille kör cross och har en cross att låna ut. Johan fick inte i de läget säga namnet på vem det var som skulle åka cross utan han sa bara ”en stor artist”. Jag trodde inte att det var sant, men jag hade mina aningar om att det var Justin Bieber. 

Jag ringde iaf upp Jimmy och sa att han måste släppa det han håller på med och åka till kontoret och ta ut crossarna för att en känd person ville åka cross. Jimmy kände väll att han inte hade så mycket val mer än att sätta sig i bilen och åka till kontoret. 

Samtidigt som Jimmy åkte stressigt till kontoret så plockade en stor svart minibuss upp mig och i bilen satt min vän Johan, Justins assistent och en annan kille. I bilen bollade vi mycket fram och tillbaka om vart vi skulle åka. Och jag ringde Jimmy kanske 20 gånger och han var säkert super förvirrad då. 

När vi kom fram till kontoret så kom vi 4 svarta bilar och från två av bilarna kliver det ut livvakter och hälsar och kollar läget. Någon minut senare kommer Justin ut från bilen och hälsar på mig och Jimmy. Super bra första intryck, en vanlig kille som var trevlig. 

På kontoret hade vi en hel del olika crosskläder i olika färger och jag visade även min rosa outfit. Justin bestämde sig för att ha den på sig, mina rosa byxor, tröja och hjälm. Han blev super snygg! 

Jimmy och Justin satte sig på varsin cross och körde iväg i skogen till en crossbana. Några av vakterna stannade vid kontoret och jag min vän och en annan åkte med bil till banan för att kolla när dom åkte. 

Efter ett tag åkte vi alla tillbaka till kontoret. Det var då Justin tog lite bilder med crossen och även tog av sig tröjan. Vi snackade lite sedan bjöd han oss till konserten på kvällen. Dom åkte iväg och vi stannade kvar och packade ihop. 

Justin sa att han hade super kul och tackade super mycket för tjänsten som vi hade gjort för honom. 

På kvällen åkte vi till tele2 arena och fick stå precis vid scenen. I slutet av konserten så kollade han på oss och log och hejade, lite kul faktiskt. 

Det var en sjukt otippad dag som slutade på topp! Idag skulle vi åkt igen men klockan blev så mycket och Justin har ju en till konsert ikväll som han måste ladda upp för. 

Love

Enter a title

Impulsiv och oklar


Haha jag vet att jag är en inpulsiv tjej, ibland blir det as bra och ibland blir det mindre bra, haha. Den här gången fick mitt hår lida. Japp jag klippte det hemma, med kökssaxen.. det blev inte super jämnt, men jag är nöjd. 

Haha känner mig som ett litet barn som ville ha kortare hår. Ni vet när man klippte sig själv i smyg med första bästa sax. Sen försökte man dölja det för mamma… allt stämmer förutom att det är svårt att dölja. 

Vad tycker ni? 😀😀🙈🙈

Tankestorm 


Just nu känns det som om jag är inne i en tankesvacka. Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv eller mina tankar. Det känns som om mina dagar bara går och går men jag har tappat meningen med dom. 
Jag känner att jag vill så mycket men vet inte vad det är. Jag får tankar kring livet, varför lever man det? vart är jag påväg? hur vill jag spendera min tid på bästa sätt? vem är jag? Ja ni förstår det är så många tankar och frågor som är i mitt huvud och jag kan inte få fram några svar på dom. Det är klart att det är svårt att svara på frågan ”vad är meningen med livet”, det finns ju så många olika anledningar och tillsammans blir det en mening med det hela. 
Men det känns som om dagarna bara går, jag vaknar, dagen går och sen blir det en ny dag. Vart är jag påväg? vad väntar jag på? Det liksom känns som om jag går och väntar på något som inte kommer. Jag vet inte vad jag väntar på men min känsla i kroppen säger att det är något. Det gör att mina dagar går och jag vet inte vad dom går åt. Förstår ni vad jag menar? Jag vet inte ens själv om jag förstår vad jag menar. 
Jag känner mig inte nere eller deprimerad utan snarare fundersam, att jag tänker så mycket att jag tappar mig själv lite på vägen. Jag ska försöka att kanske sätta upp några mål och en plan över det kommande året, det skulle nog hjälpa mig att inte känna att dagarna bara går utan att dagarna är en möjlighet för mig att komma ett steg närmare mina mål. Frågan är bara vad är mina mål? 
Jag har lite små tankar i huvudet och det jag kan komma på är . 
Skaffa ett jobb som ger mig rutiner 

flytta ut till Jimmys hus när det är klart för att sedan i långa loppet kunna köpa ett nytt hus. 

ta mitt körkort 

fokusera på att spendera mer tid med familj och vänner. 

Det är ändå bra mål som kommer ge mig mycket lycka i mitt liv. Tack för att ni läser mina tankar och försöker förstå mig. NI ÄR BÄST! 
Love, Ellinor

Får jag ångest över sociala medier?

_mg_2914 _mg_3075 _mg_3078

Sociala medier är något som bara blir större och större. När jag var liten så var jag ute i skogen och lekte. Skulle jag koppla upp mig på nätet så blev mamma arg för att det inte gick att prata i telefon samtidigt, jag satt på datorn för att spela paint, jag kunde inte ens drömma om att ha min egen telefon och när jag fick låna mammas så spelade jag snake.
Det ser inte ut så idag, idag har vi internet överallt, många får en egen telefon redan i unga åldrar och man sitter på instagram och Facebook istället för att spela snake och rita på paint.

Jag gillar vart utvecklingen leder, jag tjänar pengar på att sociala medier utvecklas. Men gör det mig lycklig? Nej jag tror faktiskt inte det, eller snarare jag vet att det inte gör mig lycklig. Jag, som många andra får ångest över att konstant vara uppdaterad och skrolla igenom alla andras perfekta liv. Jag om någon vet väll att det inte alltid är så som det ser ut, folks liv är inte alltid så som det ser ut på instagram eller Facebook, nej. Men trotts att jag vet det så ger det mig ångest. Varför gör det de? Varför ska det vändas till något negativt att jag kan se och vara uppdaterad om vad mina vänner och mindre bra vänner gör?

Jag tror att det ger mig en press, en press att alltid visa upp mitt bästa och mitt snyggaste jag. Jag kanske får en skev uppfattning om andra och mig själv, genom att se deras perfekta liv och då jämför det med mitt? Jag ser ju deras bästa sidor men vet om mina värsta, det kanske gör så att jag omedvetet jämför andras bästa sidor med mina värsta, Då är det ju inte konstigt att man får ångest, det skulle nog vem som helst få. Är det rätt att göra så? Nej men det känns som om det är något omedvetet som jag inte kan styra över.

Jag har inte ett dåligt liv, jag är en lycklig tjej som har en bra kille och en fin framtid. Men jag har också saker jag behöver jobba med och på. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, utan mer bara skriva av mig om att jag av någon anledning får ångest över sociala medier. Ni kanske undrar varför jag inte slutar med det? varför jag inte tar bort alla mina sociala kanaler? Jo för att det finns mycket bra med det också plus att jag tror att man kan säga att jag är beroende.

Love

Dags för rutiner

wpid-img_20150210_201744

Japp våra kroppar behöver rutiner för att må bra psykiskt och fysiskt. Jag saknar alldeles för mycket rutiner med tanke på hur jag jobbar. Jag märker att jag mår sakta men säkert super dåligt pga det här. Jag kan inte fortsätta i det här mönstret, jag mår inge bra av det.

Nu har jag bestämt mig för att söka ett till jobb, jag vet inte exakt vad jag vill jobba inom, men jag kollar runt med mina kontakter. Vet ni något som ni tror skulle passa mig perfekt så får ni gärna höra av er, jag skulle uppskatta det super mycket.

Love, Ellinor

<<<<<<< HEAD ======= >>>>>>> 7b8e8c7dcb6c569b000584cc581f6e5d33ae9fdd